Finns det någon bättre ursäkt

att slippa ta itu med sig själv än att ihärdigt

och med den största målmedvetenhet

nästan ta itu med sig själv?

Vi ska tycka om varandra

och det kommer gå åt helvete.

Det kommer gå åt helvete och det är inget

vi kan göra något åt.

Förutom att tycka om varandra ska vi göra.

Du kommer skrika åt mig att jag är en slapp hora

och jag kommer dryg-svara att dina knäskålar är det slappaste jag någonsin sett

och vi kommer tycka om varandra.

Inte bara för himmelrike och puss och tvillingsjäl och oj då känslan av rätt hela tiden,

inte bara därför tycka om tycka om för det gör vi ju.

När du skäms för att jag healar maten

för att jag lider när du bara vill sova

när du hatar att jag inte hör vad du säger

när jag sprängs för att du sover med någon som bara är en kompis

när bilen inte krånglar för att den inte ens finns

och att du tycker det är mitt fel

eller garage, eller ens ritningar på något garage

och jag kommer inte begripa hur någon kan bli så upprörd över en liten kvarglömd fläck och ett äppelskrutt

DET VAR JU BARA EN ÄPPELSKRUTT OCH HELVETE!

och vi kommer tycka om varandra när vi är så rädda för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först

och vi kommer tycka om varandra när vi har försvunnit

och ångra oss

och komma tillbaka

och tycka att man inte vet

och låtsas som man inte alls har kommit tillbaka

eller att det någonsin har varit så gott med jordgubbar och havreflarn.

Och vi kommer att tycka om varandra och vi kommer att vilja spotta den andra rakt i ansiktet och

gråta ut vid fötterna och vi kommer göra det och vi kommer tycka om varandra hela vägen in i det vi kommer

inte ha en chans kommer smälta rodna och dra ner

varandras byxor just när jag skulle skrika SKIT

men ångrade mig.

Vi kommer förlåta oss.

Vi kommer att rikta vår sprödhet till en punkt så skör att vi kommer skära oss hela

och vi kommer äta lassvis med havreflarn

tycka att det är lite typiskt oss

lite som en vigselring

eller likadana tatueringar på hälarna skulle vi aldrig

få för oss, men havreflarn

och älska väldigt långsamt uppe på garderoben

ramla ner oss

kort sagt ramla ner och slå oss

och tycka om oss..

ända in i motsatsen

ända in i adjö och hallå

liksom okeja världen

att den får finnas fast all tröghet

och sprickorna i faten

i kärleken.

det kommer att gå åt helvete

också

men vi kommer att tycka om

varandra och en vacker dag

kanske

till och med oss själva.....